Livssituation

Jag hamnade i Senegal 2007 på grund av min man – det vill säga när hans arbete förde honom dit hakade jag på, och använde denna möjlighet till att närma mig landet journalistiskt. De första två åren ”pendlade” jag mellan Stockholm och Dakar men stannade från oktober 2009 kvar för en längre sammanhängande period.

Det blev en del reportage därifrån under åren 2008–2012, utifrån olika perspektiv och för olika medier (se fliken Journalistik).

Annars är min hemvist Stockholm och där bor även mina två och nu ganska så vuxna barn (24 och 30). Hösten 2016 berikades mitt liv med ett barnbarn, en underbar liten dotterdotter.

Musik och dans

Jag är uppväxt med mycket sång och musik i hemmet, och gick sex av de nio grundskoleåren i Norrköpings Musikklasser (avgångsklass 1976) Jag sjunger mer än gärna – ensam eller i kör. Under vårterminen 2017 anslöt jag mig till kören Cantemus i Stockholm. Mina barn hamnade också i musikklass men i Stockholm och Adolf Fredrik. Jag spelar gitarr och piano till husbehov.

Och som mina vänner och familjemedlemmar säkert kan intyga, dansar jag också gärna när det är fest. Behöver inte alls komma i säng före midnatt om musiken svänger och sällskapet är rätt.

Västerviks skärgård

Jag har också haft förmånen att få tillbringa somrarna i en stuga i Västerviks skärgård, på Hasselö, ända sedan 1965 när min mor fick köpa ett torp på en större egendom som köpts av vänner. Där sprang jag som barn med många lekkamrater, och där har sedan både mina och mina lekkamraters barn sprungit. Och badat, rott, seglat, byggt kojor etc. Nu börjar våra barn bli vuxna och några har till och med börjat få egna barn – Generation 4.

Den platsen ger vi inte upp i första taget. Där lät jag bygga en ny stuga sommaren 2015 så att alla i klanen bättre ska kunna få plats och vara där samtidigt.

Orientering och skog

Jag älskar orientering även om det inte blir så mycket numera. Men det ger en jättekick för mig att ta mig fram i tuff terräng i svenska skogar och kärr och leta skärmar. Det är kanske corny men alldeles alldeles underbart…

Om jag inte orienterar mig fram tar jag annars gärna en joggingtur i fina Nackareservatet eller i skogen på vår sommarö. Att vistas i skogen skänker mig harmoni.

Segling

Präglad av mina föräldrar, främst mamma, lärde jag mig tidigt att ”navigare necesse est”. Under tonåren seglade familjen under en rad somrar med hyrd båt. Jag var mest gast då. Sen gick åren utan nästan någon segling alls.

Sommaren 2010 blev vi ägare till en IW31, en blå och väldigt sympatisk seglare på alla vis. Henne började vi lära känna i juli och kallar henne Pollyanna – efter flickbokshjältinnan, för att hon klarar svårigheter och utmaningar med det bästa humör.

Maken är mer erfaren som seglare, men jag lär mig och är en utmärkt navigatör. Har gått från gast till förstestyrman, kan man nog säga. Tog skepparexamen våren 2011. Hösten 2011 köpte vi en lite större båt, en 39-fots C&C som heter By & By. Vår Pollyanna har fått en ny ägare och flyttat till Finland.

Skidåkning, svampplockning, skogspromenader

Jag tar mig faktiskt gärna fram på längdåkningsskidor hemma i Nackareservatet när vintrarna är goda (alltså vita och kalla). En kick när himlen är blå och snön glittrar! Men jag säger absolut inte heller nej till att svepa nerför hyfsat branta slalombackar om tillfälle ges. Några år var jag delägare av en stuga i Tandådalen.

Höstpromenader med trattkantarellblicken på tillhör annat som jag gillar riktigt mycket.

Dikter, romaner, filmmanus

När jag var barn skrev jag jämt och fick en Facit av mina föräldrar i tonåren. Det blev några oavslutade romaner då, och senare som student i Lund en hel hög dikter. Allt detta ligger i någon byrålåda ännu. Men vem vet? Det finns de som debuterat efter 50.

För några år sedan satte jag också igång ett filmmanusprojekt. Kom en bra bit på väg, men har därefter gjort en längre paus. Det finns kvar att avsluta.

Resor

Det finns en del reseprojekt i byrålådorna också. Jag tänkte mig alltid som ung att jag skulle bli en resande människa. Och det vill jag gärna – det är mest tid och resurser som fattats för att jag skulle ha rest mer.

Men jag tillbringade ett år som 19-åring i Kalifornien, i San Francisco som au pairflicka.

Och under åtta månader 1985-86 reste jag och min pojkvän (senare mina barns far) i Latinamerika: Peru, Bolivia, Ecuador, Costa Rica, Nicaragua, Guatemala och Mexiko hann vi med. Samt två månader i USA.

Självklart har jag varit i en del europeiska länder, som England och Skottland, Frankrike, Spanien, Italien och Grekland. Men ett antal återstår.